Resan hemåt är värst, men det visste jag redan, att det skulle vara svårt att lämna honom för det är varje gång. Lucas, Becca och dom överasskade både mig och Rachel när vi kom hem, vi körde en shopping dag, med lite käk och härjande. Det fick mig genast på bättre humör, Lucas visade upp en stickad tröja med krage på till mig, jag nickade och tog emot den, den satt perfekt och var värd att köpa vi lämnade gallerian som panka, hade en tjuga som jag köpte en coca cola som jag hade påvägen hem, Lucas åkte med mig som vanligt, vi hade blivit riktigt tajta vänner och Becca var inte svartsjuk hon tyckte det var bra att vi kom överens. När jag kommer hem klär jag av mig ytterkläderna och går in i vardagsrummet för att visa Stefan och Mamma mina nya kläder, och så ser jag mamma liggandes på golvet jag släppte påsarna och rusade fram och försöker få liv i henne och märker att jag får blod på mig, jag skrek efter stefan men fick inge svar jag grät så oerhört, tog min mobil och ringde efter ambulans, allt blev svart bara, vaknade upp mot lucas axel på sjukhuset. känslan jag hade var kall och tom, jag börja hastigt skaka och ta mig i håret och fråga efter mamma.

- Vart är mamma, är hon död? VART ÄR HON? skrek jag så läkaren som var påväg emot oss börja jogga för att lugna ner mig, Rachels mamma tog tag i mig och läkaren satt sig ner på huk.

- Din mamma kommer klara sig, du behöver inte vara orolig, men det vi kan se är misshandel, eller ja mordförsök av något slag, hon är svårt skadad, och jag skulle behöva få ställa några frågor, tror du att du orkar med det? fråga han vänligt

- MORDFÖRSÖK?! j-ja-jaa stammade jag fram med gråtfull röst.

- Var det någon annan i huset när du kom hem ? 

- Nej bara jag och mamma, min låtsaspappa Stefan var inte hemma

- Din låtsaspappa? hur är din mammas och hans relation?

- Bra antar jag! vadå, ni påstår väl inte att det är Stefan? sa jag och kollade på dom alla dom kollade ner och försökte undvika frågan.

- Era svin!! skrek jag, och gick ut, tog Lucas ciggaretter som låg på bordet brevid soffan vi satt i, och sprang ut.

Jag hade rökt förut men slutade, jag tände ciggaretten hastigt och skakade av skräck, mitt skakande gjorde motstånd när jag skulle ringa Justin jag slängde mobilen, och lutade mig ner mot marken och grät, Rachel kommer ut och ser mig i det mörka hörnet och tar cigaretten och kastar iväg den och kramar om mig.

- Regina, vi vet inte vem som gjort detta, men vem det nu än är så måste vi få reda på det, för din mammas skull, okej ?

Hon plockade upp min mobil och tog mig in igen. Vi fick vänta länge innan läkaren kom tillbaka. Efter drygt en timmes väntan kom 2 poliser fram till oss, och gick givetvis fram till Sarah Rachels Mamma, för hon var äldst. Sarah pekade på mig och polisen kom emot mig. 

- Hej Regina, hur är det? sa en kvinlig polis och strök sin hand mot min arm.

- Ja, min mamma blev nästan mördad, jo, jag mår suveränt! vilken fråga! avslutade jag meningen

- Jag förstår att dethär är jobbigt för dig, men vi ska göra allt för få fast den som gjort detta mot din mamma, har du någon kontakt nu med hennes kille?

- Nej det har jag inte, med en lite lugnare och vänligare röst.

- Har du numret till honom, vi skulle väldigt gärna behöva det?

Jag gav dom Stefans nummer, och gick sedan och tog lite varm choklad, Lucas stod bakom mig 

- Förstår att det är hemskt, dethär är ens dotters värsta mardröm Regina, men jag finns här och det vet du, sa han och la sin hand på min axel, jag la min choklad på bänken och kramade om honom och började gråta, han kramade tillbaka, hårt.

- Vill du prata med Justin hör jag Rachel säga, och sträckte ut telefonen mot mig, jag sprang dit 

- Hej

- Hej gumman! förlåt för att jag inte är där nu, och stöttar dig! sa han med en ledsam röst

- Det är lugnt, det är inte ditt fel, att du ringer betyder väldigt mycket!

- Ja din mobil är avstängd så jag ringde Rachel

- Aa slog sönder den, men när ses vi igen? fråga jag med gråtfull röst att bli påmind av saknaden fick mig att bli ledsnare

- Ska snacka med Scooter och se om jag kan komma nästa vecka, vi ska ända vara i danmark veckan efter, åh! jag saknar dig, hur mår din mamma?

- Hoppas! jag vet inte, får inte veta ett piss, jag saknar dig med, jättemycket.

Vi pratade länge, och han fick mig till och med att skratta, han fick mig alltid på bättre humör. 

När vi väntat så länge så Rachel och Becca somnat, bestämde vi oss för att sova hos Rachel allihopa. Vi åkte hem till Rachel och satt på en film i vardags rummet, Becca och Lucas somnade intryckta mot varandra.

( Lyssna medans du läser )

Så jag och Rachel gick ut för att ta luft, det var mörkt och kyligt, men det störde oss inte, vi gick vid hamnen och pratade om allt, och jag kände att även fast det var rätt så hade jag tagit all uppmärksamhet när jag vet hur dåligt Rachel mår med graviditeten.

- Så, har du pratat med din mamma om att du är Gravid? 

- Nej, har inte hunnit och nu när din mamma är på sjukhuset vill jag inte förstora allt för henne, blir nog för mycket. 

- Men du är hennes dotter Rachel, klart hon uppskattar att pratar med henne när något är fel, och hur arg hon än kommer att bli så tyder det bara på att hon bryr sig, och det vet du.

- Jo jag vet, men vad tycker du jag ska göra? behålla det eller adoptera bort det? det är ju stort beslut men kanske måste bestämma mig väldigt snart, skulle jag klara av att ta hand om ett barn.

- Jag vet inte vad jag tycker du borde göra, jag menar du är väldigt ansvarsfull för din unga ålder, och du älskar ju barn, och nu när det handlar om ditt eget tror jag du skulle må ännu mer dåligt av att lämna bort barnet, men jag vet att du skulle klara av det Rachel, men det handlar om dina betyg, men nu är det ju bara lite mer en ett halvår innan du tar studenten så det kanske inte skadar betygen så värst, men allt annat, du kommer inte kunna leva ditt liv som galna Rachel längre, du kommer inte bara behöva ta ansvar för dig själv utan för barnet med. men beslutet är ditt, vill du behålla det vet du att jag kommer finnas här och Ryan också, för du kommer klara av det, men vill du lämna bort det och leva ditt liv som en vanlig tonåring så kommer det bli jobbigt. 

- Jag vet, tack för att bryr dig så mycket, du är verkligen den enda jag kan prata ut med, och jag uppskattar det Regina, alltså få inte detta att låta fjantigt, det är lite tidigt, och det är ju inte säkert men om jag skulle behålla det här barnet skulle jag vilja att du ska bli gudmor.

- Va?! Gudmor? JAG? det är stort Rachel, tack eller jag vet inte vad jag ska säga, sa jag och kramade om henne hårt med tårar i ögonen, Lyckan kom fram bland allt sorgset till slut och det såg Rachel till, min kusin som borde vara min syster, för hon betyder mer än allt för mig.

Justins Perspektiv:

  Kunde inte koncentrea mig efter jag hört vad som hänt Reginas mamma, hon måste var helt förskräckt. Skulle min mamma råka ut för något liknande, skulle jag bryta ihop. Tur att studion fick mig lugn, musiken får mig att tänka på allt, vilket är både bra och dåligt.

- Out Of Town Girl nu Justin! tjöt Max, han som sköter allt i studion

''f you know, you know I like an out-of-town girl, girl, girl, yeah, yeah, yeah
Get your hands up if you an out-of-town girl, girl, girl, yeah, yeah, yeah''

startar jag låten..

- Bra Justin, det går framåt säger Scooter och klappar händerna när låten är slut.

- Alltså snälla Scooter, får jag åka till Regina nästa vecka vi ska ändå vara i Danmark veckan efter, jag behöver komma bort och hon behöver mig nu när hennes mamma ligger på sjukhus, jag känner mig som en värdelös pojkvän som inte kan vara där och finnas för henne!, sa jag med en ledsam röst 

- Ja, men det kan vi försöka ordna, vad har hänt med hennes Mamma ? Frågade han förtvivlat, Scooter var en sån som brydde sig om allt och alla, de som jag gillade med honom. 

- Hon åkte in på akuten för mordförsök, hon ligger medvetslös har inte vaknat upp, helt veck! och Regina är helt urbalans, svimmade när hon hittade henne, vill inte ställa till med nå besvär dude, men du förstår själv hur hon måste känna sig, tom, ensam, helt förskräckt!

- Jag förstår, och därför ska jag se vad vi kan göra, och Justin? du är ingen värdelös pojkvän, hon älskar dig för att du omtänksam, och den gåvan saknas hos många, själviska människor är vanligt här i världen så hon är lyckligt lottad vare sig du är här eller där.

- Tack, det värmer när du säger så. Sa jag och kramade om honom hårt. 

Gick till hotellet och duschade av mig och la mig ner i sängen, slängde iväg ett sms och kollade om Regina var vaken, men klockan var nog 5 på morgonen så förväntade mig inget svar heller, stängde av TVn och lampan, och somnade.. 

______________________________________________________________________________________

Kanske långtråkigt kapitel, men ska försöka imorgon eller ikväll vi får se hur det blir   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att läsa nästa kapitel gå in på min nya blogg HÄR  www.zmackie.blogg.se   ...

Hej, jag måste flytta tillbaka bloggen till blogg.se på grund av att bloggplatsen är konstig, både denna och min personliga blogg är jättekonstig så jag länkar bloggen när jag fört över alla Kapitel och grejer :)  ...

  Justins Perspektiv  Ångesten var kvar, hon svarar på mina sms, men det är jag som får ta första steget, jag är tacksam över att hon ger mig en ny chans. Men jag var inte den enda som gjort fel, jag hade tagit beslutet att gå och prata med Chuc...

    Justins Perspektiv    Justin, Lyssna på mig!! säger Scooter  Jag himlade med ögonen, det var alkoholen som var påväg att försvinna, jag tittar ut och ser att vi närmar oss Stratford. Vad tänkte du med? hör jag ännu Scooters röst upprep...

  Justins Perspektiv Varför? Varför ska jag klanta till allt hela jävla tiden, jag var så arg på mig själv, vela bara hoppa ut på vägen och hoppas det är en lastbil som kör över mig! Vill lida precis som Regina gör just nu. Ingen svarar när j...