Reginas Perspektiv.

Jag satt i taxin påväg hem. Dom säger att om inte Justin vaknar snart skickar dom honom till ett sjukhus i USA. Han är inte svensk medborgare och kan inte ta emot svensk vård. Jag var så rädd. Mamma har inte ens besökt mig, hon ligger hemma hos Rachel och Sarah, vettskrämd intryckt i Sarahs säng, Sarah säger att hon inte ens talar, inte ens ett ynkla ord. Jag höjer musiken på min mobil, lutar huvudet mot bilrutan och drömmer mig vidare till en annan värld, en bättre och lyckligare värld, en värld utan trubbel, det är nog lika som djävulen utan ondska. Jag vill bara ha tillbaka min efterlängtande mamma och pojkvän. Jag tittar ut ur den smutsiga bilrutan och ser barnen leker i lekparken förut var med barbie och bilar som gällde, nu var det krig som var inne, Vårat samhälle håller på att falla samman, barnen lever sig in i leken som om den vore verkligehet vilket det är för vissa barn, rädslan i barnens ögon blir allt värre och värre, vi åker förbi en busskur och på bänken sitter 3 tonåring som varit och shoppa, medans en gammal dam står och masserar ryggen på sig själv, förut såg man alltid till att dom gamla fick chansen att sitta. Vad har hänt med respekt och kärlek. Var det bara en fake symbol som skulle få samhället att verka bra. Ärligt talat så har jag nog aldrig varit såhär rädd förut. seriöst känslan jag gick och bar på bestod bara av rädsla och skräck. 

- Då blev det 300kr tack, hör jag taxichaufören ropa 

Jag gav honom 300 och tog mina väskor och klev ut ur bilen, jag suckade och tänkte '' då var man här igen av samma anledning '' jag stod utanför Rachels söta lilla tegelhus, så mycket dom ställt upp är faktiskt helt otroligt, kan inte tacka dom nog, men jag var rädd jag vela inte se mamma. För säger jag att jag mår dåligt över det som hände så får hon dåligt samvete och blir att må sämre. Jag gick upp för stentrappan, det var halt så jag tog genast tag i räcket. Jag vela inte verka oartig så jag plingade på.

Efter 30 sekunders väntan öppnar Rachel och ofamnar mig, den runda stora magen kom emellan. Dom fikade, fast inte Mamma hon var inte där, hon var inlåst i detdär förbaskade rummet. Jag la ner väskorna på golvet, tog av mig skorna och satt mig och gjorde sällskap med Rachel och Sarah. Inge vidare fin stämning

- så vad har ni gjort idag, tjöt jag ut med en irriterad röst, det var inte mig det var synd om, det var Justin och Mamma. 

- Ehm! ja ingenting, svarade Rachel

Jag hör dörren in till rummet mamma låg knarra, hon kommer ut med en blommig morgonrock och svarta påsar under ögonen, håret var helt trassligt, hon såg helt förstörd ut. jag var trött på detta. varför dethär hända just mig och min familj. Jag skakar på huvudet och springer upp på övervåningen Rachel rum låg. Jag tänkte inte gråta. Jag var arg, jag var inte på humör för att se min mamma må såhär. Jag får ett samtal ifrån sjukhuset.

'' Hej, är det Regina vi talar med? '' frågar en ung dam 

'' Ja det är det, är det något på tok ? '' frågade jag

'' Nej, nej det är någon här som vill tala med er '' 

'' Hej '' hör jag Justins hesa röst 

'' Har du vaknat, men jag kommer på direkten '' 

'' Nej du har varit med om tillräckligt, det räcker vila lite, det behöver du ''

'' VILA? Justin! jag trodde du var död! ska jag vila när jag vet att du lever och är vaken? ''

Jag var för hetsig för att tala med, hans tröttsamma röst fick mig bara bli orolig. Så jag la på och frågade snällt om Sarah kunde skjutsa mig, Rachel var lika orolig för Justin hon med, men Sarah vela att någon skulle hålla koll på mamma. Shit hon är psykopat sa jag och kolla på Sarah

- Nej det var inte så jag menade Regina, hon mår dåligt och behöver någon som kollar till henne. Nu blir det så.

Justins Perspektiv:

Jag var trött helt utsliten, jag vela bara gnugga mig i ögonen för att få bort den suddiga synen som skiftar men smärtan när jag rör en smula på mina blåmärken var hemsk. Jag hade kommit tillbaka till verkligheten och insåg att fan vad Stefan har gjort fel för sig, förstört för både Annah och Regina, så respektlöst, vad hade hänt med honom, vad fick han att bli en sådan elaking, det fanns inga svar på något. Jag hör hennes röst '' Vart är han någonstans ? '' det pirrade i kroppen, lyckan spreds ut i hela kroppen.

- Lika vacker som alltid, kommenterade jag så fort hon närmade sig sjukhus sängen. 

Hon gillade inte synen överhuvudtaget, hon kollade sig runt och rynka på näsan hon tog genast tag i min hand. och Smekte den och bara blängde på mig, läkaren tog fram en stol till henne, hon satt sig ner, hon tacka inte ens. 

- Kommer du ihåg vad du sa till mig innan vi blev tillsammans? att skulle vi bli tillsammans skulle du förstöra mitt liv på grund av att du är känd. Det är fan jag som dragit in dig i en massa drama, och jag är ledsen för det, jag hoppas du kommer kunna stå ut med mig i fortsättningen, jag kan inte leva utan dig 

Hon börjar att gråta, hon lägger sig i sjukhussängen brevid mig vi skedade och jag smekte hennes hår

- Jag kommer aldrig att lämna dig, vare sig du vill eller inte, det är inte alltid perfekt Regina, det händer saker i mellan åt, men våran kärlek odödlig, omöjlig att förstöra. så vad har du att oroa dig för. Jag älskar dig och ingen annan.

- Kan inte du sjunga för mig? säger hon med hes röst 

- haha, nu? frågade jag

Jag tänkte vafan, varför inte.

''I won't let the night stand in my way, i know what i want, i know what i can, but i'm only here to find you, you. All I need is you by my side''

______________________________________________________________________________________

Kort kapitel som vanligt, men skriver kort och oftare istället :) 

 

Ellen

4 december 2012 22:01

Meeeeeeeeeer<3

Zma ckie

7 december 2012 01:24

imorgon så :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att läsa nästa kapitel gå in på min nya blogg HÄR  www.zmackie.blogg.se   ...

Hej, jag måste flytta tillbaka bloggen till blogg.se på grund av att bloggplatsen är konstig, både denna och min personliga blogg är jättekonstig så jag länkar bloggen när jag fört över alla Kapitel och grejer :)  ...

  Justins Perspektiv  Ångesten var kvar, hon svarar på mina sms, men det är jag som får ta första steget, jag är tacksam över att hon ger mig en ny chans. Men jag var inte den enda som gjort fel, jag hade tagit beslutet att gå och prata med Chuc...

    Justins Perspektiv    Justin, Lyssna på mig!! säger Scooter  Jag himlade med ögonen, det var alkoholen som var påväg att försvinna, jag tittar ut och ser att vi närmar oss Stratford. Vad tänkte du med? hör jag ännu Scooters röst upprep...

  Justins Perspektiv Varför? Varför ska jag klanta till allt hela jävla tiden, jag var så arg på mig själv, vela bara hoppa ut på vägen och hoppas det är en lastbil som kör över mig! Vill lida precis som Regina gör just nu. Ingen svarar när j...