Rachels Perspektiv

Ryan ringer hela tiden, jag skulle till Canada imorgon med Regina, vi hade höstlov och skulle fira halloween där.

Jag stod framför spegeln i badrummet och drog upp tröjan och kolla ner på graviditetestet  och tog ett djupt andetag, ingen vet om det, inte ens Regina. Och det värsta av allt är att Ryan inte vet, om det är så nu, att jag är gravid så är det  sjukt att Ryan inte vet om någontint, är det inte lite för tidigt för barn jag är bara 18 och jag och ryan bor flera hundra mil ifrån varandra, ingen av oss har gått ur skolan, jag gjorde testet och var tveksam om jag vågade kolla, skulle jag vara det skulle ja aldrig våga berätta det och det skulle förstöra hela lovet totalt. Jag kollade och tog ett djupt andetag.

Reginas Perspektiv

Skönt att det är bara jag och Rachel som åker, på jullovet får vi åka med lucas familj, fast då ska Becca med, haha dom är ett par, ser det ut som iallafall. Varför ska redan ta sån lång tid, jag vill träffa Justin nu med en gång, tänker när vi är framme när han står där, det kommer pirra i hela kroppen som vanligt. Det är skönt att känna den där nykära känslan varenda gång vi träffas, den underbara tanken försvann hastigt när jag märkte hur nere Rachel varit under hela resan hittils

- Vad är det Rachel? du verkar ledsen? fråga jag medans jag la min hand på hennes axel

- Nej det är inget, är bara trött du vet, sa hon med en nedstämd blick

- Rachel? vad är det, jag ser att det är något, höjde jag röste

- Jag är gravid

- är du gravid? sen när? alltså du skojar med mig Rachel? 

- JA! sen idag och hur länge vet jag inte, vad ska jag säga till Ryan vi kommer aldrig kunna försörja ett barn, vi går fortfarande i skolan och vi bor hundra mil ifrån varandra, sa hon men gråtfärdig röst

jag kramade om henne och människorna på planet kollade på oss, jag undviker blickarna genom att kolla ner.

Rachel somnade mot min axel och jag kollade ut på utsikten, hon hade rätt ett barn är ingen lätt match, det är blöjor en massa skrik, ett jävla arbete, och det är jobbigt nog för dom att bo så långt ifrån varandra, kunde inte beskriva mig att se dom med ett barn, den här lovet blir riktigt spännande.

Kenny, Justin och Ryan skulle hämta oss vid flygplatsen, vilket var väldigt snart, och längtan var obeskrivlig, så lyckligt lottad att jag sitter på detta plan och ska snart landa för att träffa den absolut bästa killen någonsin, jag väcker Rachel med en knuff på axeln, hon rycker till och kollar på mig med en irriterad blick och gnuggar sig i ögonen 

- Vi landar snart, sa jag och log mot henne

hon log tillbaka, första leendet under hela resan.

vi plockade ihop grejerna vi dragit ut, och kastade skräpet och satt på oss skorna, pirret när planet landar är så härligt, förutom locket i öronen.

vi stod som två vilsna turister på flygplatsen och letade efter dom, min blick såg koncentrerad ut tills jag såg honom, jag log och sprang emot honom

- Hej prinsessan min, sa han med det bredaste och finaste leendet.

jag hoppade på honom och kysste honom hastigt.

- Hej min saknade prins, sa jag och kollade honom in i ögonen och bara log

Vi åkte hem till Farmor och farfar, gud vad jag har saknat det här stället, när vi passerade det lilla blåa huset så stod dom där, jag och Rachel sprang ut och kramade dom båda två

- gud vad jag har saknat er, sa jag och ofamna dom 

- och vi har saknat er, sa farmor 

Justin, kenny och Ryan kom efter med packningen

- Jasså, har ni blivit slavar ni, haha sa farfar

- Nej bara packåsnor för idag, rättade Kenny farfar

dom skrattade och vi gick in, Kenny åkte på en gång, och sa att Justin skulle ringa när han skulle hämta upp oss.

- nå vad ska ni ungdomar göra ikväll då, fråga farmor 

- ingenting, antar jag, svarade Rachel 

- Ingenting? vi ska åka skridskor sen ska vi käka middag, rättade Justin Rachel

- Ska vi, skrek jag glatt och insåg att jag överdrev lite 

Jag och Rachel packade upp medans Ryan och Justin väntade där nere på oss, Jag var så glad och Rachel också 

- Nå? ska du berätta för honom, frågade jag Rachel 

- Vetinte, tycker du jag borde? 

- Ja, han har all rätt i världen att veta, sa jag 

- Okej, ska bara vänta till rätt tillfälle, och om du ska säga till Justin vilket jag vet att du kommer göra, snälla säg åt honom att inte nämna det till Ryan, vill säga det själv, okej ?

- okej,jag lovar.  svarade jag 

Vi satt på oss riktiga kläder för att klara kylan på isen, och gick, ner till dom andra

Justin ringde kenny och ryan stod och pussade på Rachel medans hon kollade på mig som om 

hon inte vela förstöra den här stämningen, jag gjorde en ledsen min åt henne och vi gick ut till Kenny

han skjutsade oss till Ryan så vi kunde ta hans bil, Kenny sa hejdå till oss och vi åkte till hockeyrinken 

Jag älskade skridskor, det var så kul, jag och Justin fjantade till oss att vi åkte konståkning, det var vi inte så talangfulla för, vi alla 4 körda hockey match, killarna mot tjejerna, och vi vann lätt, och justin ska ha spela hockey när han var liten, det märks då inte, vi gick till ett mysigt litet kafé och drack varm choklad och åt bullar, det var jättemysigt.

Rachels Perspektiv

- Ryan får jag prata med dig? frågade jag nervöst 

- Ja, visst snacka på snygging, sa han oseriöst vilket fick mig mer tveksam om jag skulle säga det

- Ensam?, svarade jag lite irriterat

- Okej, kom då, sa han och tog min hand jag vände mig om och ser Reginas blick, hon var orolig för mig, och det var jag med.

- vad är det? frågade han

-  Jo, alltså bli inte galen, utan lyssna. Jag är gravid och jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag behöver dig nu, vad ska jag göra Ryan?

- Va?

Han sprang där ifrån jag försökte springa efter men han knuffa bort mig aggresivt

Jag kollar mot Regina, hon ser helt skräck slagen ut, och Justin med, det synd att hon har berättat, Justin kommer emot mig

- Jag ska prata med honom Rachel, du har inte gjort något fel, vänta här, sa han 

Det hjälpte att han sa så, att ha Justin och Regina som stöd betyder oerhört mycket, men pappan till barnet kanske skulle kunna gjort det bättre än att springa ut, men förstår honom. 

Jag går emot bordet Regina sitter vid, jag är tårögd och Regina ställer sig upp och kramar om mig

- det kommer ordna sig Rachel, det vet du, sa hon

- Nej inget kommer ordna sig, jag måste gå till en läkare och kolla hur långt jag gått, kan inte bara låtsas som ingenting.

- du klarar det, jag finns här det vet du. 

- Jag älskar dig för det Regina, sa jag och gråter högljutt och får en känsla av att alla står och kollar på mig på Kafét 

Och klart dom gjorde, jag tog min Jacka, och Regina tog justins och ryans vi gick därifrån.

Justins Perspektiv

- Vänta Ryan! skrek jag och tog tag i honom

- Prata med mig, snälla vad händer? frågar jag.

- Hon är gravid Justin, hon bär på vårat barn, hur sjukt är inte det, jag är inte redo, svarade han med gråtfull röst

- Jag förstår, men hon själv då, är hon redo? hon behöver dig mer än någon annan, hon har det lika svårt, som till och med fått gått och bärt på det och inte kunnat pratat med någon, snälla prata med henne.

- Okej, jag ska göra det.

Regina och Rachel kommer ut ur Kafét, jag och Regina sätter oss i bilen medans Ryan och Rachel pratar ut, vi hade förväntat oss ett till utbrott med tacka gud att dom kysstes, jag och Regina skrattade till

- Du är inte gravid va?, frågade jag Regina

- Haha, nej eller vem vet , svarade hon retsamt 

- vi kommer få dom vackraste barnen i hela världen, fast om 10 år. rättade jag mig själv

- 10? justin vi är typ 30 då? högst 25, sa hon och skrattade

- Det kommer när de kommer min ängel, svarade jag henne. 

______________________________________________________________________________________

Hoppas dethär duger, kommer bli mycket längre och bättre jag lovar, Ni får kommentera om ni vill att jag ska skriva om något speciellt, kram   

 

:D

8 november 2012 15:44

NÄR KOMMER NÄSTA??<33 såååå bra!

Zma ckie

8 november 2012 21:50

Tack :) Ska börja med kapitel 12 nu :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att läsa nästa kapitel gå in på min nya blogg HÄR  www.zmackie.blogg.se   ...

Hej, jag måste flytta tillbaka bloggen till blogg.se på grund av att bloggplatsen är konstig, både denna och min personliga blogg är jättekonstig så jag länkar bloggen när jag fört över alla Kapitel och grejer :)  ...

  Justins Perspektiv  Ångesten var kvar, hon svarar på mina sms, men det är jag som får ta första steget, jag är tacksam över att hon ger mig en ny chans. Men jag var inte den enda som gjort fel, jag hade tagit beslutet att gå och prata med Chuc...

    Justins Perspektiv    Justin, Lyssna på mig!! säger Scooter  Jag himlade med ögonen, det var alkoholen som var påväg att försvinna, jag tittar ut och ser att vi närmar oss Stratford. Vad tänkte du med? hör jag ännu Scooters röst upprep...

  Justins Perspektiv Varför? Varför ska jag klanta till allt hela jävla tiden, jag var så arg på mig själv, vela bara hoppa ut på vägen och hoppas det är en lastbil som kör över mig! Vill lida precis som Regina gör just nu. Ingen svarar när j...