Justins Perspektiv

Varför? Varför ska jag klanta till allt hela jävla tiden, jag var så arg på mig själv, vela bara hoppa ut på vägen och hoppas det är en lastbil som kör över mig! Vill lida precis som Regina gör just nu. Ingen svarar när jag ringer, får bara en massa hatsms av var och en. '' Hur kunde du Justin!! du är en stor jävla lögnare '' Jag vela bara kolla henne i ögonen och berätta vilken ångest jag har och hur mycket jag älskar henne. Jag satt på trottoarkanten och pressa mina armar för ansiktet. Jag hörde hur natten blev till dag, hur folket blev allt fler och fler på gatan hur fåglarna började kvittra, jag satt i samma ställning i timmar och bara tänkte på henne. Mobilen vibrerade men jag vela inte se smserna. När en gubbe knuffa till mig och sa att han hade sin korvkiosk direkt där jag satt ställde jag mig upp och blev bländad av den starka solen, jag gick bara rakt fram, helt slut. Vart jag än gick såg jag kärlek, kollar in i skyltfönstret i en klädaffär då det står två stycken och kysser varandra, jag förvandlar genast kärleksparet till mig och Regina, jag börjar le åt dom, fans efter fans kom fram men jag bad dom låta mig vara, vilket jag också kommer ångra imorgon eller senare i livet, för jag kommer inte ställa mig på en scen först jag fått tillbaka min Regina. Fansens skrik försvinner, jag hör bara mina djupa andetag och min vidriga hjärta slå, jag kommer till parkeringen där festen hade varit, jag sket i vilket, jag bilar dit, jag är en människa och varför ska jag få åka privatplan medans alla andra ska åka bil. Jag satt mig i bilen och reagerar direkt på kortet som satt fast på solskyddet, jag och Regina i somras. jag börjar gråta, tår efter tår föll ner, Jag smekte mitt finger på hennes ansikte på kortet och mimade att jag älskar henne. Jag startar bilen och kör till min mitt livs mening, ett förlåt kommer inte räcka, men jag är beredd på att kämpa för henne. Mobilen har slutat vibrera, så jag tar upp mobilen och ser att dom 14 olästa medelandena hade stora bokstäver i varje sms, Ryan skickade senast '' HON LIGGER PÅ SJUKHUSET FÖR I HELVETE, VART ÄR DU? SKYNDA DIG HIT FÖRFAN! '' Jag blev helt stel i hela kroppen, var hon på sjukhus, vad hade hänt med henne! det är var bara mitt fel, jag stannade bilen och gick ut, jag sparkade på bilen om och om igen, slet i mitt hår och skrek bara rakt ut, Vad hade jag gjort!! Jag klarade inte av det här, allt som vi gått igenom, ringarna på våra fingrar, det var över! Och det är jag som ställt till med det! Jag hoppade in i bilen, tårarna var borta, utan nu var det ilska. Den stora ilskan jag hade på mig själv hade anlitat till min kropp. Detta var mitt jävla fel '' FAAN! '' skrek jag och tog tag i ratten, i backspegeln ser jag alla plattor öl jag och alfredo tagit med oss utifall vi inte hade fått tag på dricka, jag slänger ut varenda öl ur bilen, jag hatar alkohol tänkte jag hårt inom mig! jag spände mina läppar och började köra.

Reginas Perspektiv

Jag kunde ej röra mig utan att brista ut ordet '' AJ! '' smärtan av slagen var inte lika stora som smärtan i mitt hjärta Justin orsakat, Hur ska jag kunna se honom i ögonen igen, jag vill inte att det skulle sluta såhär, har verkligen jag och Justin haft våran sista konversation, har vi verkligen haft våran sista kyss? det är svårt att ta igen, han ligger väl i sängen med Barbara nu, den tanken fick mig tårögd. Många satt i väntrummet, jag vela inte ha någon här inne, jag vela vara själv, trots allt skulle det uppskattas att Justin visa sig här, det skulle betyda någonting iallafall, att våga ta sig in trots allt hat som fanns i dom som visste. Det skulle vara modigt och betydelsefullt. Jag suckade, jag vela inte ligga här som en jävla passioner, jag vela inget utav dethär, jag hade velat ligga bakfull i min säng med Justin! Vela bara ta mig upp till en spegel och se hur Barbara äckel palvin kommer se ut när jag får tag på henne. Hon tog min livs kärlek ifrån mig! Mamma kommer in med mat, och ännu kommer en suck ifrån mig.

- Tänkte om du var hungrig? sa hon med en försiktig röst, hon var rädd över mitt tidigare utbrott jag hade när jag vakna upp och tänkte att nu kommer Justin stå där, och så stod dom där.

- Aa, du kan ställa brickan där, tack

- Hur mår du gumman? frågar hon med gråtfärdig röst

- Jorå! mår suveränt bra, känner mig som ny, det sarkastiska svaret fick henne osäker på om hon vela stanna kvar.

- Han kommer aldrig komma i närheten av dig igen gumman det lovar jag? säger hon och lägger sin hand på min.

- VAFAN SÄGER DU!! HAN ÄR MIN POJKVÄN! HAN ÄR MIN!! STICK HÄRIFRÅN FÖR I HELVETE! FÖRSVINN!!

att höja min röst så mycket gjorde ont i hela min kropp, att veta att jag är 2,000 km ifrån den jag älskar som mest skrämmer mig! vafan har han gjort! kan han inse det! När min gått ut gråtandes, försöker jag slita bort dom smärtsamma sladdarna jag hade på mig, jag reser mig upp, och gå kunde jag, det var bara mitt ansikte som var allvarligt skadat, Jag går ut och alla reser sig upp för att säga att jag måste gå tillbaka till sängs, men dom vågade antagligen inte. Rachel hon satt gråtandes på stolen och sprang fram och bara krama mig.

- Jag trodde jag skulle förlora dig Regina! jag älskar dig glöm inte det, säger hon med en krasslig röst

- Haha! så lätt blir du inte av med mig, säger jag med en mycket gladare röst

En kram av Rachel och känna hennes son sparkar fick mig genast på bättre humör, hon tog sig på magen och kollade på mig.

- Den här krabaten var också rädd att förlora dig, han har sparkat hela natten, säger hon och kramar mig ännu en gång.

- Jag vill åka hem nu, säger och kollar allvarligt på dom alla

En sjuksköterska får syn på mig och springer allvarligt till mig,

- Du måste ligga ner, säger hon och tar tag i mig.

- Släpp mig kärringjävel, jag mår bra, låt mig åka hem, jag fick lite stryk men att ligga där gör det inte bättre, säger jag och pekar på sjukhussängen och skrattar

Sjuksköterskan suckar över en sömnlös natt, nattskift på ett sjukhus innbar bara en massa fylleriskador. Jag tog emot påsen med kläder och bytte om, en par pösiga mjukisbyxor och en slapp nashville tröja, jag kommer med ett fejkgjort leende och går med haltande steg ut för sjukhuset.

- Jag vill åka och fika, säger jag och tar tag på min mage

- Du behöver nog vila lite, säger Mamma

- Men kan alla sluta bara! jag går väl och fikar själv då! säger jag och börjar gå haltande i förväg.

- Jag kan åka och fika med henne, lite ensamhet med henne skulle behövas, säger Rachel och pussar Ryan och går med mig till det lilla Kafét vid andra sidan vägen.

- Jag ringer dig när du kan hämta upp oss, säger Rachel till Ryan

Och iväg går vi haltandes båda två till kafét

- Så hur mår du då gumman? jag förstår att detta är hemskt, men jag tror att situationen med Justin handlar om ångest! Som alfredo sa, han var ju jävligt berusad. Säger Rachel

- Jo. är det enda jag får ut innan jag börja gråta 

Rachel ger mig en kram, och säger att allt kommer ordna sig med lite tid, och han har rätt, men det är smärtsamt att veta att Justin inte vill ha mig, att han har mage att sätta en ring på mitt finger och tro att han kan springa runt och flasha runt med kuken hur som helst. Jag var allt negativt, arg, ledsen, besviken, sårad. Den känslan jag bar på var obehaglig och det kändes som om att jag aldrig skulle kunna komma över det som hänt, I normalt fall borde jag vara ledsen över dom smärtsamma ställerna jag blev slagen på, Men Justin betydde mer än dom slagen. Jag fattar inte varför han inte bara kommer hit och visar att han åtminstonde ångrar sig. Vart är han någonstans!!