Justins Perspektiv   

Justin, Lyssna på mig!! säger Scooter 

Jag himlade med ögonen, det var alkoholen som var påväg att försvinna, jag tittar ut och ser att vi närmar oss Stratford. Vad tänkte du med? hör jag ännu Scooters röst upprepas. Bara en massa mummel kom ut ur min mun, Scooter suckade tungt och stannade bilen. Han öppnade bildörren åt mig och knuffar ut mig för att låta mig spy ut den vidriga alkoholen som vägrade lämna mig ifred. 

- Jag kan inte förstå hur du kan vara så dum att supa dig redlöst full, du kunde ha dött, och dessutom fattar jag inte hur du ens kan dricka alkohol efter allt som hänt, hoppa in nu så vi kommer hem någon gång! säger Scooter. Han hade varit orolig, det såg jag i hans ögon.

- Ja, du har rätt! jag hade kunnat dött! och det var jävligt synd att det inte skedde, förstår du vilken jävla ångest jag bär på! jag klarar inte av detta, vafan tänkte jag på! säger jag förbannat. Scooter ignorera mig och fortsätta åka, säkert för att slippa den illaluktande spylukten som följt med in i bilen.

Reginas Perspektiv

Vart i hela jävla friden var han någonstans! Han älskade mig verkligen inte, allt detta jag och han har gått igenom kan inte ha varit en lögn. Jag har inte sovit ett blund, för varje gång jag blundar ser jag han med henne. Och det var hemskt, jag tror jag aldrig har mått såhär dåligt förutom när pappa försvann, jag vela åka till hans grav berätta allt. Jag var klädd i mjukisbyxor en grå tjocktröja och bärde en svart väst över, jag såg helt slut ut. Jag gick den långa biten ner till kyrkogården, Jag satt i hörlurarna och slumpa låt på min spotify ''  Should´ve know '' Den låten lyssnade jag jämt på när Justin och jag skiljdes åt för första gången, varför känns det som om jag hade förlorat honom, han verkar inte ens ha ångest över detta som hänt. Det skrämde mig, det var inte likt honom, när jag ser en  skymt av kyrkogården rensar jag tankarna och fokuserar på pappa. När jag hittar graven hukar jag mig ner på knä och smeker grav stenen, blommorna jag och Justin lämnade hade ännu inte vissnat trots kylan. - Hej pappa! det är jag, Regina! Jo jag vela bara berätta att jag saknar dig, jag önska bara du vore här, du skulle fått mig på bättre humör på direkten vid detta tillfället. Justin, du vet min pojkvän, eller ja föredetta får man väl ta och kalla det nu. Han var otrogen, och jag känner mig ensam pappa, jag känner mig vilsen och ensam. Jag vill inte leva ett sådant liv, Jag behöver honom här vid mig, Det var han som fick mig upp på benen igen efter din död. Han måste ju betyda något extra, eller hur?. 

Jag satt mig ner på det blöta gräset, och kunde bara inte hålla tårarna inne, jag hade väl ändå rätt till att få gråta nu. Jag kände ingen mening med livet. Jag kände mig tom. - Pappa! snälla säg att han kommer tillbaka, jag behöver honom!, började jag skrika medans jag tog på graven. Jag ser min mor komma springandes till mig ifrån vägen där Sarah satt i bilen. - Regina! jag har varit jätte orolig, du måste berätta att du går! säger hon och kramar om mig hårt. - Förlåt! jag vill inte förlora honom mamma, jag behöver honom! säger jag och kramar henne tillbaka. 

- Regina! Justin kommer att komma tillbaka för eller senare, han har ångest och vet inte hur han ska ta sig till. säger mamma och kollar på pappas grav, hon smeker den - Jag saknar honom. Vi båda faller tårar, men kommer upp på benen och lämnar graven sakta men säkert. När jag kommer hem, bäddar jag och Rachel ner oss i soffan och kollar på film och en komedi fick mig åtminstonde att le, vilket uppskattades en hel del. 

- Rachel kan du gå ner och handla? frågar Sarah henne

- NEJ! jag är gravid, och trött! Regina kan göra det, säger hon och ler emot mig 

- Regina mår inte så bra, gå och gör det nu! säger sarah 

- Det är lugnt! jag mår fint, jag gör det! säger jag och skrattar till

- Är du säker? säger Sarah, Jag nickar och hon ger mig mat listan, och går, det var en bit, men jag behövde lite luft för mig själv, att gå till pappas grav fick mig bara mer ledsnare, jag balanserar på trottarkanten, när trottarkantens slut kommer höjer jag huvudet för att fokusera på vägen då jag ser Justin.

Han såg helt slut ut, vi bara stod och kollade på varandra. - Regina låt mig få prata med dig! snälla jag ber dig. säger han med gråtfärdig röst. Jag har tjatat om att jag vela hit honom, men när jag såg honom i ögonen blev det bara för mycket. Jag går förbi honom. Jag visste att han körde efter, men jag vela inte kolla bak, jag tog tag i mitt hår sätter mig på huk och börjar gråta, jag hör bildörren smällas igen, och han var intill mig, han krama mig. - Regina! jag är så ledsen, jag har förstört hela skiten, men det betydde ingenting, du är den jag vill ha, snälla lita på mig, du måste lite på mig! hans varma hud fick mig trygg, han djupa andetag som förvandlades till snyftningar fick mig inse att han hade ångest, han förde mig till hans bil, han fick ingen kontakt med mig direkt, jag kunde knappt prata. - Du-du knullade henne Justin! Ja-Jag fattar inte hur du kunde! stammade jag fram. - Va? nej jag hade inte sex med henne! säger Justin och rynkar på ögonbrynen. - LJUG INTE FÖR MIG!! JAG ÄR INTE DUM I HUVUDET JUSTIN!! skriker jag medans jag slår till han på armen. - Vi kysstes, sen kom Alfredo in! vi hade inte sex Regina!! du måste tro mig! säger han och tar tag i min arm. - Det spelar ingen roll, det var fel! säger jag och tar bort hans hand och lutar mig ner i sätet. - Jag vet! och det var ett stort misstag, jag vill leva med dig Regina, jag vet inte vad som flög i mig, jag var berusad och dum i huvudet, snälla förlåt mig Regina!! - Okej men det här är något vi måste bygga upp! fattar du, dethär försvinner inte bara, jag hoppas du är medveten om det. säger jag och han nickar. - Regina, förlåt men kan du säga vem det var som slog dig! jag ska bara prata jag lovar!

- Justin ge dig!! Jag sparka Chuck så hans brud blev helt galen, vi glömmer det nu.  

- Snälla jag älskar dig av hela mitt hjärta Regina! jag ångrar mig så mycket! säger han och försöker kyssa mig.

- Bygga upp ? det är inte så lätt Justin, jag måste gå nu. säger jag och går ut ur bilen och fortsätter till affären som det var planerat, Justin må tro att jag var förbannad, men iväg gick jag med ett leende på läpparna